Ett orakel känns väl lagom ödmjukt att kalla sig!? Ja, efter att ha blivit trött på dåliga chefer och att äldre herrar tagit allt för mycket plats och gärna tagit på sig äran för mycket arbete som man själv var ansvarig för, så var det precis det jag ville kalla mig.

Jag ville göra något som stod raka motsatsen till vad som förväntades.

Jag såg mig själv sitta i en två meter hög fåtölj i rött läder. Kontorsrummet var inrett i träfaner med dunkel belysning. Stora mattor på golvet skulle dämpa ljudnivån. Stora höga dubbeldörrar i massivt trä skulle öppnas av min assistens som satt utanför och bokade möten. Det skulle kosta 5 000 kronor att komma in och få en timmes råd om sitt företag, sin idé, kommunikation och PR-tips, kristips etc. Allt likt en dåtida amerikansk serie.

Oraklet blev Orakel PR och skaffade dessutom en kaxig identitet. Min webbyrå rekommenderade mig att köpa stockbilder och nöja mig med en enkel malldesign på hemsidan. Men det kändes bara helt fel, skulle jag göra som alla andra?

Jag älskar mode och lät därför min vän ta häftiga fotografier på mig som jag kände representerade mig och vad jag ville att min byrå skulle vara. Vi brukar vanligtvis fotografera till mitt Instagramkonto med modeinriktning, så jag hade flera foton som jag kunde använda.

Dessutom slutade det med att jag tog fram designen på hemsidan själv för att få det precis som jag ville. Det rosa var också en självklarhet. Jag skulle under inga omständigheter ursäkta mig för att det anses vara en kvinnlig färg eller ta skit från gubbar längre. Rosa är snyggt och signalerar styrka! Så det så. Så även datorn köpte jag i rosa. Och aldrig har jag väl fått så många uppmuntrande kommentarer och hejarop för en hemsida, bilder eller idé som denna gång. Både från okända, kunder, branschkollegor och vänner.

Till sist hade jag även börjat prata en del om hur jag tyckte att allt för många företag pudlar i tid och otid och att jag var så trött på det. Jag önskade att jag kunde få medieträna alla för att få lite mod och styrka och inte falla för all populism och duckande. Därför lanserade jag uttrycket ”Att göra en schäfer”. Att ha koll på sina värderingar för att kunna stå rakryggad och våga försvara sina åsikter och sticka ut hakan och synas.

Genom det nya talesättet så kom även de nya pressbilderna fram. Jag lät åter igen min vän fotografera mig, denna gång tillsammans med två schäferhundar som jag hade lånat in från en hundbruksklubb. Deras två fantastiska ägare stod och lockade dem med godis och dirigerade dem i en timmes tid för att vi skulle få till några bra bilder.

Men resultatet blev strålande och förstärker mitt budskap:

Våga göra en schäfer – oraklet hjälper er!